Mutumba har setts som AIK:s stora påläggskalv och de stora förväntningar som omgivningen la på ynglingen inför årets säsong kändes kanske mer befogade inför nästa. Men alla förhoppningar krossades när Mutumba bröt benet i en inomhusturnering för två veckor sedan.
- Jag trodde aldrig att jag skulle spela igen när jag inte kunde röra på foten.

Men efter flera ingrepp läker benet nu som det ska. För en vecka sedan tog han sina första stapplande steg med hjälp av sjuksköterska och kryckor och nu tar han sig alltså fram med bara en krycka. En lång och mödosam rehabilitering väntar dock fortfarande.
- Men jag känner mig ändå positiv. Jag blir testad nu, det kan inte gå spikrakt uppåt hela tiden.

Hade AIK fått bestämma hade det gått spikrakt. Därför hade ledningen förbjudit spel i inomhusturneringar med hänvisning till skaderisken. Mutumba missade det mötet och gjorde misstaget att säga ja när kompisarna frågade.
- Det var dumt att jag var med. Jag spelar i AIK:s A-lag i Allsvenskan nu och är proffs. Då går det inte att spela sådana här turneringar. Jag fattar det nu, säger Mutumba men tillägger snabbt:
- Samtidigt hade jag inte varit så här bra utan allt spel hemma på gården och i små turneringar. Men nästa gång är det bara att säga nej.

Vad var det som hände i turneringen?
- Jag dribblade förbi en kille men tittade inte upp och kolliderade med målvakten. Killen som skadade mig är inte ens bra och det är farligt att spela då. Det hade varit en sak om jag skadat mig inför 35 000 åskådare på Råsunda, men nu bröt jag benet helt i onödan. Men jag lär mig av sånt här och fattar att jag inte kan dra och lira med kompisarna hursomhelst.

Kanske är det olyckan som gjort den talangfulle 18-åringen mer lågmäld när förväntningar och förhoppningar inför nästa år diskuteras.
- Det här året var misslyckat för mig. Jag snackade så mycket och sa i tidningarna att jag skulle göra nio mål, men man måste vara bra på varenda träning. Och ska jag vara ärlig så gick det inte alltid så bra på träningarna. När det gick bra och mitt lag vann på träningarna så snackade jag massor och sa att jag skulle spela nästa match för att sätta press på dem, skrattar Martin.

Viljan är det inget fel på. Om något är den kanske för stark ibland. Mutumbas inhopp direkt i matchinledningen mot IFK Göteborg är ett bra exempel på det.
- Jag sprang ju hur mycket som helst och var överallt. Publiken måste ha tänkt att det där var en junior som hoppade in. Men jag har mognat och kommer släppa bollen i rätt ögonblick nu. Jag måste spela smartare.

Anledningen till Mutumbas tidiga inhopp mot IFK var att Andreas Andersson slet av korsbandet i ena knäet. Tillsammans ska nu den skadade duon rehabilitera sig på Bosön. Andersson hoppas fortfarande vara tillbaka till den allsvenska premiären. Mutumba vill inte vara sämre.
- Jag siktar på att spela fotboll i mars igen. Det gäller att sätta upp små mål hela tiden, som att jag ska kasta andra kryckan och sedan att jag ska börja jogga. Det kommer att bli jobbigt men har man bara viljan så går det.

Det goda självförtroendet är intakt. Men skadan har satt perspektiv på tillvaron för Mutumba. Inför nästa år kommer han att vara mer lågmäld med sina målsättningar.
- Snacka mindre, prestera mer, säger han själv.

Johan Cederqvist
FotbollDirekt.com