Efter Michael Ballacks sågning av Joachim Löw måste vi blicka mot Tyskland. Hur gör de?

Sedan egogenerationen (80-talisterna) tog över det svenska landslaget har det ofta uttryckts som att individualism och kollektivism aldrig skola mötas. Egensinniga Zlatans måste tuktas och infogas i kollektivet!

Men ett riktigt starkt kollektiv ställer givetvis aldrig ens frågan. Det starka kollektivet tål avvikelser och stora egon. Se på Tyskland. Själva sinnebilden för ett fotbollsmaskineri nära perfektion. Men också ett kollektiv där lagkaptenen kan läxa upp förbundskaptenen. En förbundskapten som givetvis är solbränd och välfönad som i en Dressman-reklam. Självälskare kan göra saker tillsammans.

Hur hade ett svenskt landslag hanterat spelare som visar finger, målvakter som öppet hatar varandra och en lagkapten som sågar sin tränare? Sådär va. Men när Michael Ballack nu kritiserar Joachim Löw för att han bänkar Ballacks kompisar så rycker hela Tyskland på axlarna. De är ju vana vid Kahn, Lehmann och Effenberg. Och vid att vinna.

JC